Det var alldeles för länge sen jag var inne här och uppdaterade er om fam E liv o levene.. Det har varit fullt upp de senaste veckorna, fullt upp på jobbet, nej tempot har inte lugnat ner sig. På helgerna har vi fixat o donat i trädgården inför vintern, buskar o träd har ansats och löv har krattats. Förra lördagen hade vi goda vänner över och käkade pizza o spelade TP, galet skoj och väldigt länge sen jag spelade sällskapsspel :)
Den 27/10 var jag och såg Lena Phs show tillsammans med några kollegor, shit vad hon är grym och sjukt snygg o sexig. Vi åt middag innan showen på Cirkus och det kan jag varmt rekommendera om ni har funderingar på det. 5 M av 5 möjliga, toppbetyg med andra ord. En hellyckad kväll med god mat o en magisk show. Hon kan den där LENA.
I måndags var jag och Linda på bio och såg filmen Jane Eyre. Jag hade inga förväntningar på filmen men jag satt som förtrollad i 2 timmar. Jag kan inte exakt säga vad det var som gjorde mig så imponerad. Det är sällan jag går på bio och har den känslan efteråt, jag ville aldrig att Jane skulle försvinna från duken. Så här skriver Helena Lindblad i DN :Cary Fukunagas (känd för det latinamerikanska flyktingdramat ”Sin nombre”) stilfulla tolkning tar visuellt och musikaliskt fasta på det mörker som Jane växt upp med och alltid bär med sig, även in i den passionerade förälskelsen i mr Rochester. Färgtonerna går i olika nyanser av grått som hämtade från flickskolans fattiga klänningar, eller brunt från de karga, vintriga hedar som omger både Thornfield och den prästgård dit Jane Eyre tar sin tillflykt när hon rymmer undan sin älskades hemlighet på vinden. Allt ackompanjerat av flytande, atmosfäriska stråkar och pianostycken. Tempot är återhållet, andningen stillsam i skön kontrast mot de känslostormar som rasar.
I måndags var jag och Linda på bio och såg filmen Jane Eyre. Jag hade inga förväntningar på filmen men jag satt som förtrollad i 2 timmar. Jag kan inte exakt säga vad det var som gjorde mig så imponerad. Det är sällan jag går på bio och har den känslan efteråt, jag ville aldrig att Jane skulle försvinna från duken. Så här skriver Helena Lindblad i DN :Cary Fukunagas (känd för det latinamerikanska flyktingdramat ”Sin nombre”) stilfulla tolkning tar visuellt och musikaliskt fasta på det mörker som Jane växt upp med och alltid bär med sig, även in i den passionerade förälskelsen i mr Rochester. Färgtonerna går i olika nyanser av grått som hämtade från flickskolans fattiga klänningar, eller brunt från de karga, vintriga hedar som omger både Thornfield och den prästgård dit Jane Eyre tar sin tillflykt när hon rymmer undan sin älskades hemlighet på vinden. Allt ackompanjerat av flytande, atmosfäriska stråkar och pianostycken. Tempot är återhållet, andningen stillsam i skön kontrast mot de känslostormar som rasar.
Betyg 5 M av 5 möjliga. SE DEN!
I helgen har vi varit en snabbvisit till Gotland, underbara kalkstens ö. Vi åkte med 20.00 färjan i fredags, jag var toktrött, somnade påväg till Nynäshamn, gick ej att sova på båten då det var fullt med tjattrande folk överallt men påväg till Ljugarn somnade jag som en liten, liten gris. I lördags sov jag till 11.30 :) Tror helt enkelt att jag behövde sova..... På eftermiddagen tog vi en promenad upp till Sjöviksgården där de höll den årliga höstmarknaden, sen tog vi oss en fika på Espegards påvägen hem. På kvällen åt vi ostfounde och drack en massa gott vin tillsammans med Ps föräldrar. Många skratt och mycket ost blev det, jätte härligt och verkligen livskvalité. Nu är vi hemma igen och ett litet projekt som vi har haft i veckan har slutförts. Köksbord och stolar har målats vita. P har hjälp till så det gick snabbare en vad jag hade trott :) Just nu sitter P och jobbar och jag ska pyssla lite innan vi poppar poppisar och myser ner oss i soffan till Pan Am på Tv3. Min nya söndagsunderhållning. Här kommer några höstfoton från Gotlandstrippen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar