Vänner

Den senaste veckan har jag reflekterat en hel del över vänskap. En gång sa en klok person till mig att man har "vänner" till olika saker och jag känner att det ligger en stor portion sanning bakom dessa ord.
-Vännen i våttotorrt, bio/fikakompisen, jobbarkompisen, facebook-kompisen, preggokompisen, partypolarn etc. Ja, jag tror att ni hajar. Givetvis finns det vänner som är alltiett också. Jag är lyckligt lottad och har ett gäng riktigt, riktigt, nära, fina vänner. Flera bor låååångt bort men jag vet att ni alltid finns där och bara den vetskapen värmer i hjärtat. Jag hoppas att ni känner samma sak för mig. Även fast vi emellanåt inte hörs/ses lika ofta som jag skulle önska så är det många gånger precis som att det var igår när vi ses/hörs. Det är otroligt värdefullt och fint tycker jag. Sen krävs det "two to tango" och ibland ger jag upp lite när jag känner att jag inte får något gehör. Det ger mig oxå tankar och funderingar, ibland alldeles för djupa. Jag blir ledsen, men funderar samtidigt på om jag kunde gjort något annorlunda. Jag har blivit rejält sviken av en person som stod mig nära, väldigt nära och pga det blir jag ibland misstänksam när vänner/familj beter sig annorlunda eller avvikande. Jag tror att det bottnar i mitt dåliga självförtroende och rädslan för att bli sviken, blottad och övergiven. Jag känner också att åldern gör mig mer kräsen med nya bekantskaper. Något jag har fått erfara sen jag flyttade till Sthlm. Fr.o.m. nu har jag bestämt mig för att inte ge mer av mig själv när jag upplever den obehagliga känslan av att var utnyttjad och att jag inte kan lita på personen. Helt enkelt "TA INGEN SKIT" som GRYNET skulle sagt.

Tack ni fina vänner och familj som alltid finns där och jag kan lita på. Jag hoppas att ni vet vilka ni är. Tusen kramar o pussar till er. Ni är värda det bästa.

Skickat från min iPhone