torsdag, januari 10, 2013

Liten blir större

Idag var det dags för ett besök på BVC igen. Molly är nu 55 cm lång och väger 4290 gram. Hon växer så det knakar. Nu är nästan alla kläder i storlek 50 för små.


Läste en underbar artikel i tidningen MAMA. Läs och njut:

10 största chockerna med att få barn


Trodde du att bebislivet var en glammig promenad i parken? Sällan, syster! Hormoner & Hemorrojder-tjejerna Sofia och Therese, som blev Årets bloggmamas 2012, berättar sanningen.

1. Att man blir ifrågasatt och anses ärkestörd om man inte känner en himlastormande och omedelbar njutning av att bli mamma, trots att nästan ingen gör det i början. Man förväntas gulla, pyssla, mysa och instragramma idyllen även fast ens kropp är sprängd i bitar och den nya arvsmassan är högljudd och rätt ofta ilsken, dygnet runt.

2. Att tiden man tillbringar med att mata sin lilla marsipangris är den längsta tidsrymd som någonsin uppmätts. Spädbarn äter oftare än 118 118-reklamen hörs i radio och man är servitören som Hotell- och restaurang-facket glömde.

3. Att alla inte kan amma. Och en del vill inte sluta. Så är det bara. Men man behöver stöd av Hells angels när man beslutat sig för att följa sin egen magkänsla på den här punkten.

4. Att det är skitsvårt att förstå vad bebisen vill. En del säger att de hör på sitt barns skrik vad det är han eller hon vill. Utveckla ett Google translate för bebisar, säger vi, som fortfarande har svårt att ge våra ungar rätt service ibland.

5. Att ens tidigare så störtsköna livskamrat då och då förvandlas till en svagsint lodis. Hur kunde jag skaffa barn med det där rotpuckot? Är exempel på tankar som passerat här både en och två gånger.

6. Och att det också är en av orsakerna till att det liggs oftare i ett nunnekloster än hemma hos oss. Är det inte tröttheten så är det ”Tipsextra”.

7. Att ens kropp förändras på sätt man aldrig trodde. Helt plötsligt har man en storlek större fötter eller direkt oklädsamma pigmentförändringar i fejjan. Och de där hemorrojderna – de kommer och går som ett gäng utekatter, precis som de vill.

8. Insikten om att man från och med nu, aldrig, aldrig mer kommer att ha
så kallad egentid. Äta, skita, sova, tänka – det gör man i sällskap av (minst) en minimänniska numera.

9. Att man klarar så mycket mer än man tror. Ens överlevnadsförmåga är något för försvarsindustrin att forska på, banne mig. Två timmars lättsömn, en Mars och en slaskljummen poddkaffe vid diskbänken och man klarar ändå krissituationer som mammagruppsträffar eller
julhandel med barnvagn.

10. Att ”Blinka lilla stjärna där” har fler verser än en.

Sofia Falk och Therese Krupa Syllner DEN 4 JANUARI 2013


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar