När lillan kom till jorden

Vår förlossning

Fredagen den 7/12 hade vi grannarna över på middag på kvällen och jag kände precis som jag hade känt tidigare den veckan att det var ett annat typ av tryck ner i bäckenet och att jag hade svårt att gå. När P och jag blev ensamma la vi oss på soffan för att kika på tv en stund innan vi gick och la oss. Plötsligt började det göra ont i nedre delen av magen, en kort intensiv smärta som jag inte hade känt tidigare. Ganska snabbt förstod vi att det var VÄRKAR. Vi provade att lägga oss i sängen men jag klarade inte att ligga ner, att halvsitta var skönast. Till min hjälp hade jag även vetekuddar och TENS-maskinen. När kl blev ca 01.00 ringde vi till BB-Stockholm för första gången och de sa att jag var välkommen in men att det var bäst om jag kunde stanna hemma tills värkarna var mer regelbundna och starkare. Vid 03.00 tyckte jag att nu var det nog och vi packade in oss i bilen och åkte. Resan till Danderyd var inget att leka med.... Väl framme blev vi väl bemötta och visades till ett undersökningsrum där man efter ca en halvtimme konstaterar att jag bara är 2 cm öppen men att livmodertappen var borta. Det var alltså bara att vända hem igen. Vilket jag inte tyckte var särskilt skoj.... Jag tyckte att det var skitjobbigt att förflytta mig och när värkarna kom ville jag bara halvsitta med värme från vetekudden och TENS-maskinen in action. Hemma la jag mig på soffan, halvslumrade, tog värk efter värk, P servade med allt som jag behövde. Min starkaste motivation var att -FÖR VARJE VÄRK KOMMER JAG ETT STEG NÄRMARE ATT FÅ TRÄFFA VÅR LILLA TJEJ. På lördagseftermiddagen hade jag några rejäla värkar runt 5 minuter och nu kände jag att jag ville åka in igen och att jag ville ha mera smärtlindring. 15.30 skrivs vi in på BB-Stockholm och efter undersökning är gjord säger jag -NU VILL JAG INTE ÅKA HEM IGEN. Till svar får jag, -Nej, det ska du verkligen inte. Du är fullt öppen och ska FÖDA BARN. Från ingenstans får jag nya krafter och känner mig peppad och lugn över att vi är på plats. Jag varierar mellan att stå, ligga sitta och vid 19.00 går vattnet och i samma veva får jag LUSTGAS. Det var det enda smärtlindringen förutom alvedon och TENS-maskinen som jag tog under min förlossning och det var jag glad över. Lustgasen var fantastisk, den tog verkligen udden av värktopparna. Vi var ett fantastiskt team, jag, P och personalen på BB-Stockholm. Jag har inget annat en lovord att säga om vår vistelse på BB-Stockholm. Vid 20.30 får jag mina första krystvärkar men då lillan stöter i mitt blygben krävs lite starkare värkar och jag får värkstimulerande dropp och ombeds att hålla emot värkarna för att orka när droppet har satt in ordentligt. Det var inte helt enkelt vill jag meddela :) Vid 21.33 kommer hon äntligen ut vår efterlängtade lilla tös. Anledningen till att hon slog i mitt blygben var att hon kom med snedställd pannbjudning. Detta innebar också att hon hade en rejäl bula i pannan, stackars lilltjejen. Efter en liten stund när man hade kollat upp andningen ordentligt la man henne på mitt bröst och det var den lyckligaste stunden i mitt liv <3