Pjuhhhh, det har varit en tuff tid sen ni hörde något ifrån oss sist. Jag har känt mig lite i obalans och haft huvudvärk till och från i flera veckor. En god vän har lämnat jordelivet och efterlämnat mig med många tankar. Sen i december har 4 fina, unga människor blivit änglar och jag kan bara inte förstå att livet är så j---la orättvist. Givetvis väcker detta också SAKNAD efter min älskade mamma, Mollys mormor.
______________________________
Förra lördagen var Molly gnällig på fmd men jag tog med henne till pulkabacken där hon också tjurade och somnade i pulkan påvägen hem. På kvällen var hon het som glödande kol, prickig på benen och i rumpan och sov knappt något på natten. På söndagen förstod vi att lillfis hade få vattkoppor. Hon kämpade med hög feber och kliande koppor t.o.m i tisdags sen blev hon det bättre och bättre dag för dag. Nu är alla koppor torkade och hon är pigg och glad. Jag började jobba heltid i måndags och måste erkänna att den här veckan har varit rätt kämpig med lite sömn och mycket nytt på jobbet. I torsdags började jag få ont i kroppen. Jag trodde att det var trötthet och spänningsvärk men i fredags slog det till med råge, 40,5 graders feber, ont i halsen och i hela kroppen. Det var inte bara jag som var däckad, även P hade 40 graders feber. Igår kände jag mig bättre, febern var nere på 38,6 men halsen gjorde asont. Vi har turats om med Molly och hon har varit duktig på stt leka själv och sov till lite efter nio idag. Duktig liten tjej. Precis vad P och jag behövde. I stundens skrivande känner vi oss mycket bättre, lite ont i halsen bara. Imorgon blir det jobb för mig och förhoppningsvis öppna förskolan för Molly och P.
Jag har inga foton på henne från när det var som värst men jag tror att hon har haft en lindrig variant. Skönt att kunna bocka av vattkoppor redan nu.
Kram på er allesammans och ta hand om varandra. Carpe diem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar